Du har hittat en fond som säger sig vara fossilfri, och du vill veta vad löftet faktiskt är värt. Det som binder fonden är fondbestämmelserna, inte hållbarhetspolicyn och inte SFDR-klassningen. Fondbestämmelser godkänns av Finansinspektionen och kan bara ändras efter ett nytt godkännande. En policy på en webbsida kan fondbolaget ändra själv, när som helst. Det är den skarpaste skiljelinjen som finns för en sparare.
Säger artikel 8 eller artikel 9 något om vad fonden väljer bort?
Nej. SFDR artikel 8 och 9 nämner inte exkludering över huvud taget. En fond kan vara artikel 8 utan att utesluta någonting alls. ”Artikel 8-fond” är därför ingen exkluderingsklassning, och säger i sig ingenting om vad portföljen får innehålla. Vad artiklarna faktiskt är, och inte är, går vi igenom i Artikel 8 och artikel 9 och SFDR.
Vilka kriterier måste fonden upplysa om?
Bara de bindande. Lagstiftaren undantar uttryckligen kriterier som förvaltaren kan åsidosätta: fonden bör ”endast lämna upplysningar om de kriterier … som är bindande för processen med att fatta investeringsbeslut, inte kriterier som de eventuellt ignorerar eller åsidosätter efter eget gottfinnande” (förordning (EU) 2022/1288, skäl 11).
Samma lagstiftare erkänner problemet i sin egen ingress. I skäl 16 konstateras att marknadspraxis visar att ”en del uteslutningsstrategier framhålls som effektiva fastän de i verkligheten leder till uteslutning av endast ett begränsat antal investeringar, eller bygger på uteslutningar som krävs enligt lag”. Det är alltså inte en kritikers påstående, det står i förordningen. Notera kvantifieraren: det gäller en del av strategierna, inte alla, och skälet säger ingenting om vilken fond du råkar titta på. Mer om hur det ser ut i praktiken finns i Greenwashing-guiden.
Var står det som verkligen binder fonden?
I fondbestämmelserna. Svensk lag kräver inte att de innehåller exkluderingskriterier. Uppräkningen i LVF 4 kap. 8 § tar upp namn, derivat, andelsklasser, utdelning, värdering, avgifter och räkenskapsår, och ingen punkt nämner hållbarhet. Punkt 2 är ändå den som avgör saken: fondbestämmelserna ska ange ”grunderna för fondens placeringsinriktning och för placeringen av fondmedlen”. Det är där ett exkluderingskriterium hör hemma, men lagen tvingar inte fram något. Står exkluderingen där är den däremot godkänd av Finansinspektionen, och fondbestämmelser och ändringar i dem ska godkännas av inspektionen (LVF 4 kap. 9 §).
| Fondbestämmelser | Hållbarhetspolicy | |
|---|---|---|
| Godkänns av myndighet | Ja, av Finansinspektionen | Nej |
| Kan ändras av fondbolaget självt | Nej, kräver nytt godkännande | Ja |
| Obligatoriskt innehåll om hållbarhet | Nej, men det som står där binder | Nej |
Fondbestämmelserna ska ingå i informationsbroschyren (LVF 4 kap. 15 §), och broschyren ska på begäran tillhandahållas kostnadsfritt till den som avser att köpa andelar (LVF 4 kap. 20 §). Läs dem före policyn, inte efter.
Vad räknas som kontroversiella vapen?
Färre saker än man tror, och EU-rätten ger inte ett enda svar. Förordning (EU) 2022/1288 ger i bilaga I, indikator 14, en sluten lista: antipersonella minor, klusterammunition, kemiska vapen och biologiska vapen. Förordning (EU) 2020/1818 definierar ingenting alls, utan skickar frågan vidare: med kontroversiella vapen avses där kontroversiella vapen ”enligt vad som avses i internationella fördrag och konventioner, Förenta nationernas principer och, i förekommande fall, nationell lagstiftning” (artikel 12.1 andra stycket). Den slutna listan i 2022/1288 omfattar inte kärnvapen, och 2020/1818 lämnar frågan öppen.
Konsekvensen är obekväm men viktig: en fond kan hålla sig exakt till indikator 14 och ändå äga ett kärnvapenbolag. ”Vapen” i en marknadsföringstext och ”kontroversiella vapen” i regelverket är inte samma mängd. Det är därför du måste läsa fondbestämmelserna och innehavslistan i stället för att lita på en formulering i en broschyr.
Hur mäts uteslutning av fossilt?
Först en skillnad som avgör allt annat. Förordning (EU) 2020/1818 reglerar två slags klimatriktmärken, och fossiltrösklarna gäller bara det ena. De står i artikel 12, som riktar sig till administratörer av EU-referensvärden för anpassning till Parisavtalet (PAB). För EU-referensvärden för klimatomställning (CTB) kräver artikel 10 bara att administratören uppfyller artikel 12.1 a, b och c samt 12.2, alltså kontroversiella vapen, tobak, brott mot globala normer och principen om att inte orsaka betydande skada. En fond som följer ett omställningsriktmärke behöver därför inte tillämpa någon fossiltröskel över huvud taget. Ser du ordet omställning i ett fondnamn: ta reda på vilket av de två riktmärkena som avses innan du drar en slutsats om fossilt.
För Parisanpassade riktmärken har artikel 12.1 fyra led som mäts som andel av intäkterna.
| Led | Verksamhet | Tröskel för uteslutning (andel av intäkter) |
|---|---|---|
| d | Prospektering, gruvdrift, utvinning, distribution eller raffinering av stenkol och brunkol | 1 procent |
| e | Prospektering, utvinning, distribution eller raffinering av oljebränslen | 10 procent |
| f | Prospektering, utvinning, framställning eller raffinering av gasformiga bränslen | 50 procent |
| g | Elproduktion med en växthusgasintensitet över 100 g CO2e/kWh | 50 procent |
Sista raden är den som brukar falla bort när trösklarna återges, och den är inte en detalj: ett kraftbolag kan fångas av led g utan att träffas av något av bränsleleden, eftersom tröskeln där gäller intäkter från smutsig elproduktion i stället för från bränslet i sig.
Trösklarna är dessutom bara halva artikeln. Leden a, b och c är verksamhetsbaserade och saknar tröskel helt: företag med verksamhet med anknytning till kontroversiella vapen, företag verksamma inom odling och produktion av tobak, och företag vars verksamhet administratören anser strida mot principerna i FN:s Global Compact eller OECD:s riktlinjer för multinationella företag utesluts oavsett hur liten andel av intäkterna det handlar om. Det är alltså bara leden d till g som mäts som kvot.
Och där är kvoten det som avgör, inte handlingen. Ett konglomerat med en liten fossil division, eller en liten vapendivision, kan ligga under tröskeln och ändå ingå i portföljen. Det förklarar en stor del av glappet mellan vad en fond säger och vad den äger.
Vad bevisar ett enskilt innehav som skaver?
Mindre än det ser ut. Under rubriken tillsynsförväntningar skriver Esma att en tillfällig avvikelse från tröskelvärdet och uteslutningarna ”bör behandlas som en passiv överträdelse och korrigerad i investerarnas bästa intresse, förutsatt att avvikelsen inte beror på ett avsiktligt val av fondförvaltaren” (punkt 22). Formuleringen är ett bör och riktar sig till tillsynsmyndigheterna, inte ett krav som binder fondbolaget på samma sätt som fondbestämmelserna gör. En ögonblicksbild bevisar därför inte i sig att fonden brutit sitt löfte.
Slutsatsen är metodisk, inte urskuldande: läs återkommande i stället för punktvis. Du får fullständiga innehav två gånger om året (så får du fram vad fonden äger), och ett mönster över flera perioder säger något som en enskild rad aldrig kan säga.
Så gör du kontrollen
- Begär informationsbroschyren och läs fondbestämmelserna. Står exkluderingen där? Då är den godkänd av Finansinspektionen och kan inte ändras i tysthet.
- Står den bara i en policy: behandla den som ett löfte fondbolaget kan ta tillbaka utan att fråga någon.
- Kontrollera formuleringen mot trösklarna ovan, och mot vilket riktmärke fonden följer. 1 procent, 10 procent och 50 procent är olika saker, och ett omställningsriktmärke bär ingen fossiltröskel alls.
- Stäm av mot innehavslistan i årsberättelsen, över flera perioder.
Hela metoden, med de sex stegen i ordning efter bevisvärde, finns i Så granskar du själv om en fond är hållbar.
Senast faktagranskad: 18 augusti 2026