Klimatkompensation är inte bortkastade pengar, men den köper sällan exakt det den utger sig för att köpa. Forskningssyntesen visar att de flesta granskade skogsprojekt faktiskt minskade avskogningen, men att de sammantaget hävdade 10,7 gånger mer undviken avskogning än motiverat. Problemet heter alltså överkreditering, inte värdelöshet.
Vad ska en utsläppskredit representera?
En kredit ska motsvara ett ton koldioxidekvivalent. Notera verbet i standardorganets egen text: Integrity Council for the Voluntary Carbon Market (ICVCM) skriver att varje kredit bör representera ett ton, inte att den gör det: ”Each carbon credit should represent one tonne of CO2 equivalent emissions reduction or emissions removal” (Core Carbon Principles, avsnitt 3). Mekanismen vilar på fyra villkor som alla ska vara uppfyllda samtidigt:
- Additionalitet. Minskningen ska inte ha skett utan kreditintäkterna: ”they would not have occurred in the absence of the incentive created by carbon credit revenues” (ICVCM). IPCC AR6 WG3 definierar begreppet bredare, mot en policyåtgärd eller aktivitet.
- Permanens. Minskningen ska bestå, annars ska risken hanteras. Vid en omkastning ska en kredit annulleras för varje omkastat ton, och ICVCM pekar själv ut kol lagrat i skog som kategori med väsentlig omkastningsrisk (avsnitt 4).
- Läckage. Fyra typer ska beaktas: uppströms och nedströms, aktivitetsförflyttning, marknadsläckage och ekologiskt läckage (kriterium 10.5).
- Ingen dubbelräkning. Tre former täcks: dubbel utfärdning, dubbla anspråk och dubbel användning (avsnitt 2).
IPCC skiljer dessutom på tre saker som säljs under samma etikett: minskning, undvikande och upptag (IPCC AR6 WG3, Annex I). Ett undvikande är ett påstående om något som inte hände, alltså svårare att bevisa än ett upptag.
Varför är baslinjen kompensationens svagaste punkt?
Baslinjen är inte en mätning, den är ett valt scenario om vad som skulle ha hänt utan projektet. Den som tjänar på krediten har skäl att sätta jämförelsescenariot för högt. Det är inte en kritikers påstående, det står i standardorganets egen kriterietext:
”any potential perverse incentives for the mitigation activity proponent to inflate quantified baseline emissions (or depress baseline removals) are taken into account”
Källa: ICVCM, avsnitt 4, kriterium 10.3. Samma dokument rekommenderar i fotnot 25 att baslinjen för undviken avskogning sätts av programmet eller en oberoende tredje part, alltså inte av projektägaren. Ju högre baslinje, desto fler krediter att sälja. Mekanismen är alltså erkänd i primärkälla, av den organisation som ska sätta ribban.
Vad garanterar Verra, Gold Standard och Plan Vivo?
Väsentligt mindre än en köpare rimligen tror. Ingen av de tre garanterar faktisk klimatnytta. De garanterar en process, och två av dem friskriver sig uttryckligen från den.
| Standard | Vad de själva säger |
|---|---|
| Verra (VCS) | Granskar inte själv: ”nor does it provide validation or verification services” och ”Reviews do not replace validation or verification” (VCS Program Guide v5.0, avsnitt 2.5.6). Garanterar inte heller att registerinformationen är korrekt, komplett, aktuell eller riktig (Registry Terms of Use, oktober 2024, klausul 13). |
| Gold Standard | Garanterar ingenting utöver att projektet uppfyllt de egna reglerna, baserat på inlämnat underlag: ”Other than a Project or Product has met our rules and procedures based on the information presented to us during Certification” (Terms and Conditions v2.0, klausul 14.1). Alltså regelefterlevnad, inte klimatnytta. |
| Plan Vivo | Utfärdar certifikat i förväg för inlagring som ännu inte skett. Ett fPVC ”stand for a commitment to a future climate benefit”, medan ett vPVC är uppnådd nytta (Buyers Guide to Plan Vivo Certificates). |
Asymmetrin är kärnan: alla tre låter en tredje part göra granskningen, och de två som har friskrivningstext friskriver sig från just den tredje partens arbete. Vilka metodologier som är godkända ändras över tid, kontrollera aktuell status hos ICVCM. En vanlig missuppfattning bör redas ut: ICVCM avslog inte REDD+. Rådet godkände tre REDD+-metodologier, och det var Verra som själv undantog sina äldre metodologier från bedömningen.
Säger forskningen att 90 procent av krediterna är värdelösa?
Nej. Siffran tillhör journalisterna, inte forskarna. The Guardian anger själva att beräkningen är tidningens egen: ”To assess the credits, a team of journalists analysed the findings of three scientific studies”. Det var journalisterna som gjorde den vidare analys som pekade mot cirka 94 procent (The Guardian, 2023-01-18). Den svenska debatten citerar siffran som forskning. Den är en extrapolering. Vad de underliggande studierna säger:
- West et al., Science 2023. Abstraktet innehåller varken 90, 94 eller 6 procent. Slutsatsen är att de flesta projekt inte minskade avskogningen signifikant, och att minskningarna där de fanns var lägre än hävdat (öppen version). Kreditanalysen omfattar bara 18 av 26 projekt: av 89 miljoner förväntade krediter bedömdes 6,1 procent vara additionella. Den siffran gäller dessa 18 projekt, aldrig Verras hela portfölj.
- Guizar-Coutiño 2022 är ingen anklagande studie. Den fann att avskogningen inom projektområdena minskade med 47 procent och drog en försiktigt positiv slutsats om REDD+ (Conservation Biology). Nyansen faller regelmässigt bort i debatten.
- Probst et al. publicerades i Nature Communications, inte i Science. Mindre än 16 procent av krediterna utgör verkliga minskningar, och delsiffran för just undviken avskogning är 25 procent (Nature Communications, 2024). Blanda inte ihop de två talen.
Den hållbara slutsatsen är syntesen av 44 REDD+-projekt: de flesta minskade avskogningen, men hävdade sammantaget 10,7 gånger mer undviken avskogning än motiverat, och lokala förklaringsfaktorer räcker inte för att bortförklara överkrediteringen (Swinfield et al. och Guizar-Coutiño et al.). Metoderna utvecklas: en oberoende akademisk bedömning finner att Verras nyare baslinjemetod förbättrats, men fortfarande inte hanterar internationellt läckage eller marknadsläckage (Berkeley Carbon Trading Project).
Är klimatkompensation bortkastade pengar?
Fel fråga. Pengarna gör ofta något, men de köper inte en garanterad, permanent och additionell utsläppsminskning, och det är den varan som säljs. Ska du bedöma ett påstående, börja i baslinjen och i permanensen, alltså i de två punkter där både standardorganet och domstolarna hittar bristerna.