Ett företags klimatavtryck räknas ut enligt GHG-protokollet, som delar utsläppen i tre scope: direkta utsläpp, inköpt energi och allt annat i värdekedjan. Två saker missförstås systematiskt. Scope 2 handlar sedan 2015 inte bara om el, och scope 3 är inte frivilligt sedan 2011. Här är vad standarderna faktiskt säger.
Vad är scope 1, 2 och 3?
Tre avgränsningar av samma avtryck, sorterade efter hur nära företaget utsläppet sker.
| Scope | Vad det omfattar | Källa |
|---|---|---|
| 1 | Direkta utsläpp från källor företaget äger eller kontrollerar: ”Direct GHG emissions occur from sources that are owned or controlled by the company”. | GHG Protocol Corporate Standard |
| 2 | Indirekta utsläpp från inköpt energi, alltså ”purchased or acquired electricity, steam, heat, or cooling consumed by the reporting company”. | Scope 2 Guidance |
| 3 | Övriga indirekta utsläpp i värdekedjan, uppströms och nedströms. Per definition någon annans direkta utsläpp: ”Scope 3 emissions are by definition the direct emissions of another entity.” | Corporate Value Chain (Scope 3) Standard |
Versionsfälla 1. Den ursprungliga texten från 2004 beskriver scope 2 enbart som ”purchased electricity”. Att citera enbart den versionen är ofullständigt: enligt Scope 2 Guidance omfattar scope 2 även ånga, värme och kyla.
Är scope 3 frivilligt?
Nej. Det var det, men det är det inte längre. 2004 års text kallar scope 3 ”an optional reporting category”. Scope 3-standarden säger i stället: ”Companies shall account for all scope 3 emissions as defined in this standard and disclose and justify any exclusions.” Ett företag får alltså utelämna delar, men måste redovisa och motivera vad det utelämnat. Det är en avgörande skillnad, och den påverkar hur du ska läsa en klimatredovisning: leta efter motiveringen till det som saknas.
Vilka är de 15 kategorierna i scope 3?
Standarden delar scope 3 i åtta kategorier uppströms och sju nedströms.
- Uppströms: 1 inköpta varor och tjänster, 2 kapitalvaror, 3 bränsle- och energirelaterat, 4 transport, 5 avfall, 6 tjänsteresor, 7 pendling, 8 leasade tillgångar.
- Nedströms: 9 transport, 10 bearbetning, 11 användning av sålda produkter, 12 sluthantering, 13 leasade tillgångar, 14 franchise, 15 investeringar.
Källa: Corporate Value Chain (Scope 3) Standard, tabell 5.3. Kategori 15, investeringar, är den som gör frågan intressant för en sparare: en fonds eller banks klimatavtryck ligger till helt övervägande del där. Det ämnet fördjupar vi i vår guide till hållbara fonder och i genomgången av hur du granskar en fond.
Vilken standard hänvisar svenska myndigheter till?
Naturvårdsverket hänvisar till GHG-protokollet och ISO 14064-1. Myndigheten beskriver scope 2 på samma sätt som den nyare standarden: ”Scope 2 omfattar utsläpp (indirekta) från inköpt elektricitet, ånga, värme och kyla.” Om vad som måste räknas in skriver Naturvårdsverket: ”Direkta utsläpp är obligatoriskt att inkludera enligt båda standarderna, medan övriga utsläpp bör inkluderas” (Naturvårdsverket, beräkning enligt GHG Protocol eller ISO-standard).
Säger GHG-protokollet att man ska minska först och kompensera sist?
Nej. GHG-protokollet slår inte fast någon reduktionshierarki. Varken Corporate Standard eller Scope 3-standarden innehåller begreppen ”mitigation hierarchy” eller ”residual emissions”. Det är en bokföringsstandard, inte en målsättningsstandard. Den talar om hur du räknar, inte om vad du ska göra åt resultatet. Citera den alltså inte som stöd för att kompensation kommer sist.
Hierarkin finns i stället hos Science Based Targets initiative (SBTi). Enligt kriterium C12 i SBTi Corporate Net-Zero Standard V1.3.1, i kraft från 2026-04-14, gäller: ”The use of carbon credits must not be counted as emission reductions toward the progress of companies’ near-term or long-term science-based targets”, och krediter ”may only be considered as an option for neutralizing residual emissions”. Ange alltid vilken version du hänvisar till.
Precisering som ofta blir fel: påståendet att SBTi kräver 90 procent minskning innan ett företag får kompensera står inte i standarden. Kriterium C7:s 90 procent avser täckningsgrad för scope 3 i målens avgränsning: ”The boundary of long-term science-based targets shall cover at least 90% of total scope 3 emissions”. Det är alltså hur stor del av utsläppen som målet måste omfatta, inte hur mycket som måste minskas.
Vidare läsning: så fungerar klimatkompensation och var den brister, får ett företag kalla sig klimatneutralt, vad ”klimatkompenserad” betyder och greenwashing-guiden.